Vikten av vikten

Som en del av er säkert märkt är det här ingen viktblogg längre. Jag kan inte sia om vad som händer i framtiden, men här och nu är det fantastiskt skönt att inte vara fixerad vid min (över)vikt hela tiden. Visst har jag dagar när jag funderar över om jag ska göra ett nytt försök men de tankarna försvinner ganska fort. Det beror inte på att jag har gått ner i vikt. Jag är fortfarande överviktig, skillnaden är att jag inte lider av det längre.

Graviditeten, förlossningen och det senaste året som förälder har förändrat mig och min syn på min kropp. Min kropp är fantastisk! Den klarar mycket, mer än jag trodde. Den fyller sin funktion och den är älskad. Jag väger ungefär samma som innan jag blev gravid men till utseendet är kroppen förändrad. Inte så konstigt, den har ju gått igenom en himla resa.

Jag jobbade med ett acceptera min kropp redan innan jag blev gravid. Det är inget som kommit gratis utan jag har aktivt, men utan professionell hjälp, jobbat med det. Vissa dagar går bättre och andra sämre. Vissa dagar skulle jag gärna försöka mig på nån ny quick fix för att bli smal, men jag är inte tillräckligt motiverad för att börja. I den process jag är just nu tar jag det som ett gott tecken. Jag är tillräckligt nöjd med mig själv för att inte hoppa på nån viktminskningsmetod.

Jag vill ge min dotter sunda mat- och motionsvanor. Jag har själv helt okej vanor, jag äter för mycket godis men det har jag dragit ner på sen dottern blev nyfiken på vad jag äter. Det lilla jag äter nu äter jag när hon sover. Jag motionerar och tränar (mindre organiserad träning och mer vardagsmotion sedan hon föddes). Jag känner mig redo att ge henne goda vanor.
Dessutom, och det är väldigt viktigt för mig, vill jag visa henne att man alltid är bra. Man är bra oavsett vikt, utseende eller andra normer som samhället prackar på oss. Hur ska jag kunna få henne att tro på det om jag själv bär på ett illa dolt självhat på grund av min vikt?

Det här är inte självklart för mig. För bara några månader sedan skrev jag ett inlägg om att jag vill gå ner i vikt nu innan dottern förstår vad det är jag gör. Nu har alltså pendeln svängt, det är möjligt att den gör det igen. Det är ett komplext ämne med flera olika sidor. Men så här är alltså mina tankar just nu. Hur tänker ni?

Nytt fokus

De senaste dagarna har jag funderat över var jag står och hur jag ska gå vidare.

När det gäller bloggen så ger den mig mer ju mer aktiv jag är både vad gäller skrivandet och att kommentera andras bloggar. Nu har jag inte riktigt tiden eller energin/koncentrationen som behövs för att gå in i bloggvärlden så mycket men jag ska ändå försöka hålla liv i bloggen. Om det tar tid innan jag svarar på kommentarer, om jag missar att svara eller är fortsatt dålig på att kommentera hos er andra så beror det inte på ointresse utan på att jag har mycket omkring mig och känner mig lite splittrad.

När det gäller vikten så går det upp och ner. Jag är nöjd med hur det har gått hittills även om jag gärna skulle se större resultat. Jag är inte så strikt i mitt ätande så det är inget mysterium varför jag inte går ner mer. Jag funderar på att sätta nya mål och försöka att inte enbart fokusera på vikten.

Jag mår bättre när jag äter regelbundet och ser till att få i mig mat istället för choklad eller kakor. Målet just nu kanske borde vara att äta just regelbundet och på ett sätt som får mig att må bra och ger mig energi. Att räkna pp känns inte lika angeläget. Det lutar mot att jag säger upp mitt medlemskap i VV, iaf för en tid framöver. Jag kanske mycket väl tar upp de igen när jag känner att jag har kommit så långt att jag kan ta till mig och tillämpa deras program.

Det är viktigt för mig att få en bättre relation till mat och ätande. Nu när det finns en liten i familjen känns det viktigt att vara en förebild och ge henne så bra förutsättningar som möjligt.

Jag vågade vågen

Nu har jag precis kommit hem från VV. Jag gick dit trots att jag visste att det skulle vara ett plus på vågen. Och det var det, men inte så mycket som jag hade trott, +0,8 på två veckor. Det känns bra att vara tillbaka och av tidigare erfarenhet vet jag att jag behöver gå även när jag har gått upp i vikt annars har jag svårt att komma igen.

Idag blir maten en utmaning då jag ska träffa en kompis för lunch på stan (ska försöka satsa på sallad) och vi eventuellt ska ha middagsbesök med Makens hemgjorda pizza ikväll. Men jag ska inte ge upp redan nu, jag ska försöka få ihop det med mina på, borde inte vara omöjligt.

Snart tillbaka

De senaste två veckorna har inte varit någon hit ur viktminskningssynpunkt men jag börjar känna att jag är på väg tillbaka. Ikväll har jag skrivit upp olika frukostförslag med pp-värde för att ha koll på vad jag ska äta på morgonen. Om jag slarvar med frukosten fortsätter det ofta under resten av dagen. Jag ska även skriva upp olika maträtter och göra matsedel så att jag är förberedd. Jag tror att det kommer bli lättare när vi har kommit in i våra nya rutiner och hittat bra tider för måltider. Jag känner mig hoppfull.

Ändringar

Det här med att hålla det privata livet utanför bloggen och försöka vara anonym gör att det känns ganska torftigt att blogga. Det är så himla mycket som händer i livet och som snurrar i mitt huvud, viktminskning är ärligt talat en väldigt liten del av allt. Dessutom påverkar ju allt det andra viktminskningen och mängden energi som läggs, eller inte läggs, på att gå ner i vikt.

Den senaste tiden har jag gått upp lite igen, men ligger fortfarande på minus. En anledning är att jag har varit väldigt trött, jag har därför småätit sådant som ger snabb energi. Förhoppningvis kommer det är minska nu när vår vardag ändras i och med Makens nya jobb. I helgen firar vi vår första ledig helg tillsammans sedan februari men sen är det dags att ta tag i ätandet igen. Jag ger mig dock den här helgen först.

BOL-invägning

Det var ingen rolig invägning den här veckan, + 0,9 kilo. Det är inte missvisande eller orättvist, jag tappade greppet förra veckan. När det gick så bra vid förra vägningen tyckte jag att jag kunde släppa ännu mer på tyglarna. Det är ju väldigt tydligt att jag inte kan det. Men jag är inte så hård mot mig själv, om jag slår ut viktminskningen på antalet veckor så har jag ett helt okej snitt. Jag försöker ha tålamod och tänka på att för snabb minskning inte är bra för dottern då jag fortfarande ammar.

Nu ska jag ta nya tag och försöka strama upp ätandet en del, främst när det gäller det där extra som slinker ner. Den senaste veckan har jag varit väldigt trött och det har gjort att jag har småätit. Imorgon börjar Maken nytt jobb och det innebär att han kommer vara hemma och kunna avlasta mig mer än tidigare. Det tar på krafterna att vara ensam med en liten 12 timmar om dagen, särskilt när den lilla vänder på dygnet så att man inte får sova på nätterna. Men nu blir det ändring, dessutom har dottern börjat förflytta sina sovtider till mer ”normala” tider (om det nu finns något som är normalt när man är 7 månader).

Små segrar

Det har inte funnit så mycket tid till att blogga, familjens yngsta medlem har vänt på dygnet men nu verkar det vara på väg åt rätt håll igen. Jag är ändå nöjd och stolt över att jag har fortsatt att äta mat och inte fallit tillbaka i ovanan att äta sötsaker istället. Vågen visar minus och jag har betydligt mer ork nu när jag får i mig bra mat. Jag räknar inte pp och följer inte heller mättande dag men än så länge funkar min egna väg. Jag går till Viktväktarna varje vecka och väger mig, bara vetskapen om att jag ska göra det får mig att följa planen. När vikten börjar plana ska jag bli striktare.

Jag märker att sötsuget är mindre även om det finns kvar. Ikväll när dottern somnat fixade jag grönsaker med dip, trots att det finns kakor, choklad och tårta i kylen. Jag kommer säkerligen äta något av det också (och har redan ätit av allt idag) men det var inte det som först dök upp i huvudet.

Nu ska jag slappa i soffan och varva ner lite innan det är dags för mig att krypa ner i sängen.

En vinst

Jag har haft två bra matdagar. Igår gjorde jag storkok, köttgryta med rotfrukter. Det blev jättegott och funkar bra när man kör mättande dag eller starta lätt.
Idag åt jag lunch ute. Jag försökte göra ett bra val och valde gös istället för hamburgare, trots att pommesen lockade. Gösen var jättegod men jag misstänker att det var ganska mycket smör i den potatispuré som var till. Jaja, så kan det vara. Det kändes ändå som ett bra val, dessutom åt jag inte all puré, blev mätt innan den var slut.

På väg hem köpte jag choklad. Den ligger fortfarande orörd i köket men den har varit i mina tankar i flera timmar. Jag lovade mig själv att inte ta något innan dottern somnat. När hon väl gjorde det så kändes det inte riktigt värt det. Jag tog ett belvitakex och en kopp te istället. Heja mig!

Dag 1

Första dagen med Viktväktarna. De rekommenderar att man kör mättande dag de två första veckorna för att komma in i vilka råvaror som är ”bättre” och lära sig känna efter när man är mätt. Jag har följt rekommendationen och kör nu mättande dag. Det är ganska skönt att inte behöva räkna allt så länge man äter tillåtna livsmedel.

Jag har följt planen vilket känns som ett mirakel då jag inte har sovit särskilt mycket inatt. Dottern fick feber och har haft det hela dagen. I vanliga fall skulle en dag som idag fått mig att äta stora mängder choklad men tack vare att jag hade lagat extra mycket mat igår fanns det färdig mat att värma så jag behövde inte lägga tid på det.

Nu ska jag använda dagens extra propoints till popcorn. Man får ett antal pp per dag när man äter enligt mättande dag. De kan inte sparas utan det är ett fast antal varje dag. Självklart behöver man inte äta dem om man inte vill.

Ursäkter

Den här veckan har inte gått lika bra. Eftersom förra veckan gick så bra hamnade jag i den klassiska fällan där jag tyckte att jag kunde lossa lite på ”reglerna”. Igår fick jag dessutom ätfnatt och åt massa saker som jag inte ens var sugen på. Dagen har startat på samma sätt med chokladkex till frukost. Igår var det unna-monstret och idag berodde det på trötthet och gnälligt barn. Kombon gjorde att jag inte tyckte mig ha tid att fixa frukost åt mig själv. Nu sover barnet och jag ska nog också ta en lur när jag har druckit upp mitt te (om jag hinner). Det är bara att ta nya tag. Med lite sömn kommer dagen att bli bättre.